Brev till Phileas Fogg

Hej Phileas Fogg,                                                                     London 3 Maj 1863

Jag vill börja med att uttrycka min stora beundran för ditt hjältemod under din jorden runt resa förra året. Det måste krävas otroligt mycket mod och styrka för att våga satsa allt man äger och har för att förverkliga sin dröm! Samtidigt måste det ha varit väldigt svårt att vara så misstrodd av människor runt omkring dig.

 Något jag undrar mycket över är hur en man som riskerar att förlora allt han äger, ändå kan stanna upp och tänka med hjärtat över en annan persons öde. Jag tror inte många hade gjort samma sak för Auoda som du gjorde. Tvekade du aldrig ? Det var en kvinna du inte kände men ändå agerade du med ett sådant mod och tänkte inte på dig själv alls trots farorna du utsatte dig för. Mycket stod på spel då du hade en hårt pressad tid att passa. Jag beundrar dig verkligen för detta och önskar fler vore så omtänksamma som du. Jag önskar att jag hade varit lika modig i samma situation och lika osjälvisk. Detta är något jag kommer bära med mig i livet och tänka mycket på.

Din resa kändes så spännande att läsa om. Alla fantastiska platser du har fått se och uppleva är nog ett minne för livet. Tänk att få åka den långa sjöresan i storm från London till Calcutta i Indien. Det måste ha varit en lång, skrämmande och förväntansfull start på din långa resa.

Jag önskar att jag fick sitta med på tåget från Calcutta för att få uppleva den magiska djungeln du fick se från tåget. Alla dessa tigrar och elefanter, ormar och krokodiler i träsket. Något sådant har jag aldrig fått uppleva mer än på en cirkus. Det är säkert en enorm skillnad från att se cirkusdjur till vilda fria djur ute i naturen.

I min hemstad, London är mycket av naturen och skogarna förstörda då det byggts så mycket gator, vägar, hus och andra byggnader som förstört naturen. Jag tycker detta är väldigt tråkigt men det måste ha varit en underbar upplevelse att få se all denna vackra naturen och djurriket.

Jag vet ändå inte om jag hade vågat vandra genom djungeln i åtta mil däremot. Var du inte rädd när konduktören på tåget  sa att järnvägen inte var klar och att den enda vägen var genom att vandra genom djungeln på en sträcka som var åtta mil? Tänkte du inte att du kanske kunde bli uppäten av en farlig krokodil eller dödad av farliga indianer?

Något jag också tänker mycket på är mannen som ledde elefanten genom djungeln med er. Vilken vändning i livet han fick tack vare dig. Du gav bort en sådan dyrbar gåva till en fattig man. En sådan gåva förändrade säkert hans liv helt eftersom det är en stor rikedom att äga en elefant. Jag är säker på att han tänker på dig varje dag med stor tacksamhet.

Tänk så illa det hade kunnat sluta om din betjänt Jean Passepartout hade blivit fångad på plats i det hinduiska templet. Visste ni inte att hinduerna var så stränga när det gäller religion? Men jag tycker ändå att det är tråkigt att inte en kristen får besöka deras tempel. Självklart ska detta ske med respekt för deras kultur så jag förstår att dom blev arga när han gick in med strumpor och ännu värre med skorna på!

Jag förstår att det var samma sak som att vanära deras religion och kultur, tur han kom undan!

Det som gjorde mig mest glad var att du utsatte ditt eget liv för fara genom att tänka med hjärtat och rädda Auoda. Tänk att hon skulle brännas på bål tillsammans med sin döda man bara för att han var död.

Även om hon inte hade bränts så skriver du att hennes liv inte varit värt något utan att hon hade fått leva sitt liv sämre än ett djur. Du släppte tanken på att förlora vadet och leva i fattigdom i resten av ditt liv bara för att göra det du kände var rätt. Ja, det krävs nog mycket mod och hjärta för att göra så.

Eftersom det är en helt annan kultur och då jag också lever i ett modernt samhälle med helt andra värderingar och tankar så tror jag att jag själv också hade gjort allt för att försöka rädda kvinnan till ett bättre öde.

Jag blir ändå arg när jag läser om detektiven Fix som till varje pris ville få fast dig trots att han egentligen inte var säker på att du var bank tjuven som rånade den där banken. Har du kunnat förlåta honom?

Mest rädd blev jag ändå när jag läste om indianerna som plundrade ert tåg och duellen du blev utmanad till. Tänk att dom skulle låta er skjuta vilt på ett tåg bara för ett litet bråk?

Ja, denna resan var verkligen fylld med både spännande platser, möten med olika kulturer och rädslor eftersom du kunde du ha förlorat livet flera gånger under denna spännande men farliga resan.

Ja, du är verkligen en omtänksam man och jag är tacksam att du delat med dig av din resa och framförallt alla platser som Calcutta, Bombay, San Francisco, Shanghai och Amerika. För att inte prata om den spännande resan från Calcutta till Hongkong som tog hela 12 dagar .

Alla hav du färdats på: Stilla havet, Atlanten, Röda havet och även den spännande sjöresan genom Suezkanalen till Bombay i Indien.

Det intressanta är också hur du färdades där. Allt från stora lyxiga färjor och skepp till gamla ångbåtar som körde med kol som bränsle. Den sista båten då? När du låste in kaptenen och sedan betalade honom dyra pengar för att kunna såga båten i bitar bara för att ha bränsle till båten så att ni kunde komma fortare fram. Det var riktigt roligt att läsa om.

Men ändå bäst av allt, du gjorde alltid rätt för dig! Du lurade aldrig någon utan var alltid en bra person.

Ändå misstrodde människorna runt omkring dig och var säkra på att du var en kall och ond bank tjuv. Jag är verkligen så glad att dom fick fast den riktiga tjuven och att han fick sitt straff.

Jag hoppas nu att du och din fru kommer leva lyckliga i alla era dagar och att människorna omkring er tar er för dom godhjärtade och fina personer ni båda är. Du förtjänar all lycka och rikedom men även din fru som var beredd att leva i fattigdom tillsammans med dig.

Om du gör några flera resor i framtiden eller får för dig att slå vad igen , så hoppas jag du delar med dig av det också.

Önskar er all lycka i framtiden!

Mvh

En elev i 8D